Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sidney!» upprepade jag förvånad. »Segla ni till Sidney?»
»Ja», svarade han, »vi äro destinerade dit. Har ni något att
invända emot det?»
»Nej, nej», svarade jag, »jag blef bara förvånad. Jag hade fått
för mig, att ni ämnade er till Valparaiso.»
»Inte mycket», sade vår räddare skrattande. »Vi lämnade den
staden för fjorton dagar sedan, och fast kapten är mycket tillmötesgående,
tror jag inte, att han vill vända om för nöjet att få sätta er i land där.»
»Naturligtvis inte», sade jag, »men jag trodde inte, att jag skulle
komma så långt på min resa. Men man får vara glad öfver hvilken
hamn som helst i storm.»
»Ja, så är det», sade officeren, »och om ni inte öppnar ögonen
i pur förvåning första gången ni ströfvar omkring på gatorna i Sidney,
vill jag inte heta Silas T. Dodd, styrman på William Penn. Men
se nu äro vi framme. Det är bara att stiga på. Jag tänker, det
behöfs ingen presentation.»
Det gjorde det heller icke, ty kaptenen kom emot oss med
utsträckta händer och en hjärtlig hälsning. »Jag kan få höra er historia,
när ni hvilat er, gossar», sade han vänligt. »Ni måste vara trötta.
Hallå!» — han fick se Daisy — »En liten flicka! Hon kommer att
ta hand om henne som en råget sköter om sin kalf. Det är min
hustru», tillade han med en viss stolthet — »fru Soames. Huron
P. Soames är mitt namn. Jag svär på, att den lilla flickan kommer
att få det bra nu. Hör hit, Pete! Tag med dig de här gossarne och
visa dem, hvart de skola ta vägen.»
Medan kapten Soames gjorde dessa anmärkningar utan att ge
sig tid att hämta andan, banade sig en stor kvinna med vänligt
utseende väg genom den grupp sjömän, som omgaf oss, och skyndade
fram till Daisy, som höll mig i handen. Barnet såg upp, när
kvinnan närmade sig, lämnade mig plötsligt och sprang emot henne. I
nästa ögonblick låg hon snyftande i famnen på fru Soames, som bar
henne ned i hytten.
»Tänk», sade Mikael, när vi följde den färgade mannen ned,
»hvilken tur att denna goda kvinna fanns ombord. Det kommer att
bli en stor tröst för stackars Daisy.»
»Vi ha också all anledning att vara tacksamma», sade jag, »ty
jag vågar påstå, att en vänligare man än kapten Soames aldrig
seglat på hafvet. Jag önskar, att jag visste, hvad som blifvit af båten
med vår egen lilla kapten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
