Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Väster ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, visst inte», svarade Georg, »det är generalguvernören
och hans medregent.»
Mikael skrattade hjärtligt åt dessa slags kvickheter och ropade:
»Prata inte strunt, Georg, utan visa oss vägen till ’Röda kon’.»
»’Röda kon’, guvernör», sade Georg. »Menar ni inte
residenset? Jag trodde, ni skulle komma med en tidigare båt och hade vagn
med spann nere för att möta er.»
»Mycket förbunden», svarade Mikael, »men vi få väl nöja oss
med hotellet så länge, om ni vill tala om, hvar det ligger.»
Men Georg kunde icke låta ett så bra tillfälle att öfva upp
sin tunga gå sig ur händerna, och medan jag lyssnade till det
ordbyte, som ägde rum mellan honom och Mikael, lade jag märke till
en lång, bredaxlad karl, som helt ogeneradt stod och betraktade oss.
Det var en ståtlig karl, öfver sex fot lång, ehuru något smärt
i förhållande till sin längd. Han hade ljusbrunt helskägg, och hans
hy var mörkt bronsfärgad. Han hade stora ögon, blåa som det
finaste stål. Hela hans figur tillkännagaf stor styrka, och ehuru han
såg ganska lugn ut, var det tydligt, att under hans lugna yttre
slumrade en ovanlig kraft, som endast väntade på tillfälle att bryta ut.
Våra blickar möttes, och han stirrade envist på mig ett
ögonblick. Och så skildes hans läppar af ett lätt leende — han berättade
efteråt, att vi sågo så ovanligt nya ut — hvarpå han med hög, men
icke obehagliga röst sade:
»Om ni händelsevis tittar efter Ben Layton, har ni honom här,
och om ni två komma från herr Arundel, har jag funnit er.»
Vi skrattade åt denna besynnerliga inledning, och jag svarade
vänligt:
»Ja, vi äro de nya kamrater, herr Arundel sändt er. Jag är
Jack Brook, och det här är min vän O’Brien»
»Bättre känd som Micky», inföll denne individ.
Layton log åter på sitt egendomliga sätt. »Jag gillar er», sade
han och tillade helt öppenhjärtigt: »Om jag inte sett det vid första
ögonkastet, hade jag gått min väg och låtit er titta efter mig, tills
ni ledsnat på det och vändt om igen».
»Det är uppriktigt», grinade Mikael.
»Ja», sade Layton, »det är mitt sätt. Besparar en en massa
besvär och förklaringar. Kom, så gå vi till ’Röda kon’ och äta. Jag
är riktigt hungrig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
