Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Yoollong erabadiong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skicklighet, att jag var färdig att hälsa hans konst med bifallsrop, och en
gång nådde ett halfkväfdt utrop från Mikael mitt öra,då ett spjut hven
på sex tums afstånd från den anfallnes hufvud. Men innan det hann
passera förbi honom, böjde han sig snabbt åt ena sidan, grep med
otrolig skicklighet om midten på skaftet, vände det om och sände
det med sådan fart tillbaka, att den, som kastat det, endast kunde
rädda sig genom ett hastigt hopp åt sidan.
Och nu kom turen till den siste. Det var en särdeles
kraftigt byggd karl, och när han förde handen bakåt och tog sikte, såg
det ut, som om han menade allvar. Ceremonimästaren var
synbarligen af samma mening, ty han tycktes förlora litet af sitt
själfförtroende och flyttade otåligt på sig. Kanske någon liten enskild tvist
varit rådande mellan honom och spjutkastaren, som nu ansåg sig ha
ett gynnsamt tillfälle till uppgörelse. Spjutet kom hvinande rakt mot
hufvudet på ceremonimästaren, som nu återfått sin sinnesnärvaro, ty
med ett utrop af förakt slungade han bort skölden, och med
korslagda armar iakttog han, hur vapnet kom flygande. Och just som
det för min uppjagade fantasi såg ut, som spjutet skulle genomborra
hans panna, sjönk den svarta gestalten hastigt och smidigt ned på
knä, och spjutet hven öfver hufvudet på honom, passerade i obehaglig
närhet af mig och borrade sig ned i jorden omkring tio steg bakom
mig. I samma ögonblick nådde mig en tyst varningssignal från Ben,
och jag beredde mig på att fly, om den, som kastat spjutet, skulle
närma sig för att återtaga sitt vapen. Men denne gjorde emellertid
intet försök därtill, och därför stannade vi lugnt kvar.
Och nu tycktes ändtligen slutet närma sig och tillrustningarna
börja till den egentliga ceremonien, tandutslagningen.
Ceremonimästaren drog sig tillbaka i busksnåren, och under hans frånvaro kommo
tio män fram och hukade sig ned på marken. Gossarna fördes
därpå fram, den ene efter den andre, och fingo sätta sig grensle öfver
axlarna på de tio nedhukade männen. Bakom hvarje par stod en
annan man, som höll den bakåtböjde gossens hufvud stadigt mellan
sina händer. När allt detta var färdigt, visade sig ceremonimästaren
åter, och med många fantastiska böjningar på kroppen tog han fram
ett långt spetsigt ben, med hvilket han skar i tandköttet på hvarje
gosse. En trästicka, som också var något tillspetsad, framtogs sedan,
och operatören stack in spetsen af stickan i såret. En medhjälpare
framträdde nu med en stor sten i handen, och medan den ene svarte höll
fast stickan, gaf. den andre denna med stenen ett kraftigt slag, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
