Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Guldfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är inte kvarts», utropade Ben. Sannerligen är det inte
rent guld! Upp med det, pojke! Fort!»
Han lyckades slutligen få knifven under klimpen och bände
upp den, och där låg den nu i all sin glans. Det var en stor,
oregelbunden bit rent guld, omkring fyra tum lång och två tum bred,
och vägde, som Ben sade, snarare två skålpund än ett.
»Det var en fin bit», sade Mikael. »Daisy, du har tur i dag.»
»Hvad är det för nytta med det där?» sade Daisy likgiltigt.
»Det är inte pengar.»
Ben skrattade högt.
»Nej, men det kan snart bli», utbrast han. »Du är hundra pund
rikare än för en kvart sedan.»
»Hundra pund!» utropade jag, mycket förvånad. »Menar ni,
Ben, att guldet är värdt så mycket?»
»Ja, så omkring har jag tänkt mig», svarade han.
»Alltsammans torde uppgå till ungefär trettio uns guld, och det är värdt
omkring hundra pund, kanske något mera.»
Mikael flämtade. »Allt, hvad jag kan säga, är, att, ju förr vi
följa Daisys råd och rycka upp flera träd, desto bättre är det»,
stammade han slutligen.
»Man hittar inte ett träd med guld bland rötterna alla timmar
på dagen», sade Ben, skrattande. »Men jag skall säga er, hvad vi
skola göra, sedan vi sett efter, att gropen verkligen är tom. Vi skola
ta litet af jorden med oss till floden och se efter, hur det slår ut.»
Då vidare undersökning icke skaffade oss mera guld i den grop
vi gräft med våra knifvar, tog Ben en handfull lös jord, kastade den
i en mugg och sprang ned till stranden, dit vi alla följde honom.
Han fyllde muggen med vatten och rörde upp jorden med fingrarna,
hvarvid han lutade på muggen, så att den lätta jorden följde med
vattnet och rann ut. Detta upprepades flera gånger, tills intet annat
än litet fin, svart sand fanns kvar på bottnen.
»Du har ju en hvit näsduk, Daisy?» frågade Ben och hällde
af vattnet för sista gången samt skrapade omsorgsfullt ut sanden ur
muggen. »Låna mig den!»
Daisy räckte honom sin näsduk, och sedan han bredt ut den
på en sten, hällde han ut sanden på den i små högar.
»Nu skola vi låta det där torka», sade han, »och sedan skola
vi se, hur det tar sig ut. Under tiden kan du gärna gå och koka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
