Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Revel & Komp. har tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Just så», sade han. »Och medan jag är borta, kan du ställa
till storbak, Marion, och så skall jag säga till Geordie att slakta några
får, så äro vi i ordning att ta emot dem, när de komma.»
»Bevare mig väl!» utropade fru Soames. »Om inte ni är
förtänksam, så vet inte jag. Och vi få väl gå upp tidigt i morgon,
kan jag förstå, eftersom vi ha så mycket att göra. Och ni,
ungdomar, hjälpa väl till med skjulet, gissar jag?» tillade hon och vände
sig till oss.
»Ja, visst skola vi det», svarade jag. »Micky och jag äro litet
hemma i snickeri, båda två.»
»Jag är er mycket tacksam», sade herr Mackenzie, när han stod
i begrepp att lämna rummet. »Jag trodde nog, att ni skulle det, fast
jag inte ville fråga er. Men jag är mycket tacksam.»
Efter en liten stund hörde vi honom åka bort.
Följande dag voro vi tidigt uppe och slogo döförat till för Daisy,
som bad att få följa med oss, hvarefter vi begåfvo oss af till floden.
Himmeln var mörk och dyster och lofvade regn.
»Guldgräfvare få ett vått emottagande, när de komma»,
anmärkte jag och betraktade de tunga skyarna. »Regntiden är
förestående. Det är skada, att Hargreaves inte talade om sin upptäckt
litet tidigare på året.»
»Jag är glad, att han inte gjorde det», sade Mikael. »Den,
som kommer först till kvarnen, får först mala, och jag behöfver allt
hvad jag kan få.»
»Micky», sade jag skrattande, »jag tror, att du fått en släng af
gula febern.»
»Det går an för dig att tala så», sade han, »men du glömmer,
att jag är en fattig stackare. Du kan göra, som du vill.»
»På sätt och vis», medgaf jag; »det är nog sant, att jag inte
uppfostrats till att göra något nyttigt utan med tanke på att jag
skulle få tillräckligt att lefva af, men vår förmögenhet är inte stor,
och så är det ju mina systrar att tänka på, så att, om jag kan föra
litet mald till familjekvarnen, är det så mycket bättre. Dessutom
skulle jag gärna vilja vara så oberoende, att jag kan tillfredsställa min
smak för resor, när jag behagar.»
»I alla fall behöfver du inte gräfva, om inte du vill»,
mumlade Mikael.
»Men jag vill», svarade jag skrattande, »och är uppriktig nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
