- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
154

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flämtade, blef alldeles blek och skulle ha fallit, om jag icke hållit
honom uppe.

»Hvad är det där, Micky?» utbrast jag. »Du tänker väl inte
svimma som en flicka? — Ge honom litet vatten, Ben!»

»Jag är bra igen nu», sade Mikael med darrande läppar. »Jag
råkade bara litet ur jämvikten vid Bens meddelande.»

»Se här, min gosse», sade Ben och räckte honom en kopp te.
»Drick det här, så blir ni snart bra. Nu kunna ni fatta min
sinnesrörelse den där dagen, när Daisy fann guldklimpen, och ni kunna
förstå, hur det kom sig, att den där karlen i lägret blef tokig, när
han hittade en klump, värd femtio pund. — Nu är allt bra igen?»
tillade han vänligt. »Ja, jag känner till det där. Gossar, jag skulle
gärna vilja höja några lefverop, men jag är rädd för att edra vänner
på andra sidan berget skola höra oss. Låt oss därför höja tre tysta
hurrarop.»

»Hurra! Hurra! Hurra!» hviskade vi och brusto sedan i skratt
åt detta lustiga sätt att uttrycka vår glädje.

»Jag tager delta guld i besittning», sade Ben och ställde sig på
det största stycket, »i vårt bolags namn. Och jag kallar det...»
Han tystnade och sökte efter ett lämpligt ord.

»Brooks flamma», föreslog Mikael.

»Bravo!» ropade Ben. »Jag kallar det Brooks flamma. Ha,
ha, ha!»

Han brast i ett skratt, som han hade svårt att hejda, men
fortsatte efter en stund:

»Sådant här gör, att man kommer litet ur jämvikten — eller
hur, Micky? Ni är den ende, som håller er lugn, Jack.»

»Jag är inte så lugn, som jag ser ut», svarade jag. »Mina
tinningar bulta, och jag är torr i munnen som en kalkugn. Min
sinnesrörelse uttrycker sig på annat sätt, det är alltsammans. Men Uf
tar denna sak med lugn och håller på att göra fyra personers frukost
till en.»

»Kom hit, Uf!» ropade Mikael. »Låt bli att frossa en stund,
och kom och titta på det här!»

Uf lämnade elden och stod med händerna på ryggen, helt lugnt
betraktande det glittrande guldet.

»Har du någonsin sett något dylikt, gamle Uf?»

»Ja», svarade Uf till vår stora öfverraskning.

»Sladder!» sade Mikael.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free