- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
166

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. I spindelns nät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Han har tagit Sanderson med sig», utropade Mikael
öfverraskad. »Jag undrar, hvarför han gjort det?»

Ben kom nu fram vid en krök af bäcken och åtföljdes af
Sanderson, guldgräfvaren, som ägde området näst intill det, som vi
arbetat i. Bakom dem kom Uf, ledande hästen.

Solen höll på att försvinna bakom en tjock molnvägg, och det
gälla ropet från en storspof genljöd genom dalen och återupprepades
gång efter annan.

»Solen håller på att gå ned», utbrast Mikael. »Hör på
spofvarna! Det är tur, om vi hinna härifrån, innan det blir mörkt. —
Jaså, ni är tillbaka nu igen, Ben?»

»Ja, här vi vara», sade Uf med stor värdighet. »Hur må?»

»Jag talade om det för Sanderson», förklarade Ben. »Det är
så godt att ha litet hjälp vid dylikt arbete, och han är säker. — Allt
är klart?»

»Ja», sade jag, »allt guldet är under fällen.»

»Bra», sade Ben. »Nu få vi skynda oss, så att vi komma ut
ur småskogen, innan det är mörkt.»

Snart hade vi lastat vår skatt på hästen och begåfvo oss med
gladt sinne på väg till Booroowong.

Just som vi satte oss i rörelse, genljödo åter spofvens
långdragna skrik genom dalen.

»Det blir regn», anmärkte Ben. »Hör på spofvarna. — Ni blefvo
inte oroade?» frågade han därefter.

»Nej», sade jag, »det var en, som kom och hälsade på oss, en
guldgräfvare liksom vi, men han kom och gick lugnt.»

»Såg han guldet?» frågade Ben skarpt.

»Ja, jag är rädd för att han fick se en skymt af det», svarade
jag. »Men det var en hygglig karl och ofredade oss inte. Han talade för
resten om, att han känt er i Kalifornien. Hans namn är Tom Reid.»

»Hur såg han ut?» frågade Ben.

»En undersätsig karl med krusigt brunt skägg och ganska
trefligt utseende.»

»Hm», sade Ben. »Det där passar in på många. Reid? Jag
kände ingen med det namnet där, så vidt jag kan minnas.»

»Ja, han sade, att han endast hört talas om er», anmärkte jag,
»men han sade inte i hvilket sammanhang. Mig föreföll det, ehuru
Micky inte lade märke till det, som om han blef litet orolig, när vi
nämnde ert namn.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free