Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförsiktighet, och om jag fått mina karlar samlade i tid, är det troligt,
att ingen af er kommit ut ur hålvägen. Ni hade emellertid för stort
försprång. Men sådan skada, att ni inte förde guldet till lägret!»
Jag svarade ingenting, och han fortsatte:
»Jag var fullkomligt säker på att någon af er skulle återvända
till lägret efter vakt, och därför tog jag mig friheten ställa ut mina
män på linje i afsikt att infånga budbäraren. Jag tillstår, att jag inte
trodde, att det skulle vara ni. Det gläder mig i alla fall, att jag gaf
de order jag gjorde. Om man stuckit en knif mellan edra refben,
hade det varit att illa återgälda er gästfrihet i eftermiddags.»
Han talade med en viss artighet, så sällsynt hos en man i hans
ställning, att ett ljus plötsligt gick upp för mig.
»Ni är mycket artig», sade jag, »men jag antar, att man inte
kan vänta annat af ’den artige Peter’.»
Han skrattade.
»Jaså, Ben har talat om det och tycks haft sina misstankar.
Jag undrade, om han skulle göra det. Det var ett misstag af mig
att nämna, att jag kände honom. Faktum är, att, fast jag visste, att
Layton arbetade tillsammans med några andra, hade jag inte reda
på att ni voro hans följeslagare, och var därför inte på min vakt.
Men jag var högligen förtjust att finna, att jag skulle träffa honom
så snart.»
»Om han får repet om halsen på er än en gång», svarade jag
kallt, »blir nöjet ömsesidigt.»
Reid rynkade pannan och förde handen till sidan, men så
ljusnade hans min åter, och han sade skrattande:
»Ni gal mycket högt, min tuppkyckling. Tänk om jag släpper
Burke på er!»
»Lös mina band först, så bryr jag mig inte om, ifall ni gör
det», svarade jag och greps af ett vildt hopp.
Reid skakade på hufvudet. »Det går inte an, min vän», sade
han. »Jag förstår ert knep. — Hvarför kom inte Layton ut? Det
var honom jag tänkte fånga.»
»Jag trodde det», svarade jag kort.
»Ja», fortsatte Reid. »Jag var säker på att han skulle komma.
Och som jag önskade få honom lefvande, gaf jag mina order i
enlighet därmed. Det är därför, ni nu sitter där. Det är emellertid
alltid en mindre på Booroowong — och nu måste vi lämna er på
en stund. Det gör mig ondt, men det kan inte hjälpas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
