Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet! Jag vet!» ropade Daisy och dansade fram till bordet.
»O, låt mig öppna det!»
Hon slet hastigt upp omslaget och tog ut ett saffiansfodral, som
hon lämnade May Arundel.
»Se här», sade hon och lade paketet i Mays knä, »det är en
bröllopsgåfva åt er.»
»Åt mig?» sade May och öppnade fodralet. »O, så vackert
halsband!»
»Ja, det är åt er», sade jag, »med de bästa välönskningar från
Daisy, Ben, Mikael och mig.»
»Jag vet inte, hur jag skall kunna tacka er», sade May och
kysste Daisy. »Hvar har ni fått tag på det? Säkerligen inte i Sidney?»
»Jo, det ha vi», svarade jag. »Bailey har arbetat på det,
alltsedan vi återvände från guldfälten, och Mikael har pinat honom med
att titta in i hans bod hvarje dag de sista tre veckorna för att
fråga, om det var säkert, att det skulle bli färdigt i tid.»
»Det är gjordt af litet guld från ’Brooks flamma’», förklarade
Ben. »Vi trodde, att ni skulle tycka bäst om det.»
»Då tänkte ni nog rätt», sade May förtjust. — »Är det inte
vackert, Filip?»
»Mycket», svarade majoren. »Jag har aldrig sett något så
vackert.»
»Det är något annat också! — Det är något annat!» ropade
Daisy. »Hvar är det, Ben? Har ni inte tagit det med er?»
Ben skrattade och tog upp ur fickan en mindre ask, som han
räckte åt Woodward.
»Revel & Komp. be er hålla till godo med det här», sade han,
»och må ni bära den under många år!»
»Hvad nu, gossar!» sade majoren, när han öppnade asken och
tog upp en vackert arbetad guldklocka med kedja. »Det är för mycken
godhet. Hvad har jag gjort för att förtjäna detta?»
»Tycker ni inte om den?» frågade Daisy oroligt.
»Tycker om den!» svarade han och tog henne i famnen. »Visst
gör jag det. Jag vet verkligen inte, hvad jag skall säga.»
»Säg då ingenting», sade jag skrattande. »Ägna bolaget en
vänlig tanke, när ni blickar tillbaka på denna tid! Det skall glädja
oss mest.»
»Och gamle Uf också», sade Mikael. »Kedjan är gjord af det
guld, han fann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
