Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta i båten och ha tråkigt. Vi måste skicka någon dit och underrätta
dem... Ja, det är en minnesvård, som han här uppreser åt sig
själv”, fortsatte Anna, vänd till Darja, med detta förstående
förnumstiga lilla leende, varmed hon redan förut talat om sjukhuset.
Damerna spände upp sina parasoll och veko in på sidovägen.
Sedan de vikt av några gånger och kommit ut genom en liten
grind, såg Darja på en liten höjd framför sig en stor, röd, nästan
färdig byggnad av egendomlig form. Bredvid denna syntes en
mindre, som ännu var omgiven av byggnadsställningar.
”Så fort arbetet går hos er”, sade Svijaschski. ”Då jag var här
förra gången, var huset ännu utan tak.”
”Till hösten skall allt vara färdigt. Därinne är nästan allt
redan klart”, sade Anna.
”Och vad är det där för en ny byggnad?”
”Där blir apoteket och läkarens bostad”, svarade Vronski. Då
han såg, att byggmästaren närmade sig honom, ursäktade han sig
hos damerna och gick och mötte honom. Han gick omkring
murbrukslaven och började ivrigt samtala med byggmästaren.
”Fasaden förefaller alltjämt för låg”, svarade han på Annas
fråga, vad de talade om.
”Jag sade ju genast, att grunden måste vara högre”, sade Anna.
”Ja, det hade naturligtvis varit det bästa, Anna Arkadjevna”,
svarade byggmästaren. ”Men det är nu en gång gjort.”
”Ja, jag är mycket intresserad av det här”, sade Anna till
Svijaschski, som uttalade sin förvåning över att hon förstod sig
på dylikt.
Trots det att man på yttersidan alltjämt höll på med
gesimser-na och målare alltjämt voro sysselsatta på nedra botten, var
nästan allting redan färdigt i övre våningen. De stego uppför den
branta gjutjärnstrappan, trädde in i en stor hall och kommo
därifrån in i det första, stora rummet. Väggarna voro beklädda med
marmorliknande stuck, fönstren, som utgjordes av en enda, väldig
ruta, voro redan insatta. Endast parkettgolvet var ännu ej färdigt.
”Det här är mottagningsrummet”, omtalade Vronski. ”Här kommer
att finnas en skrivpulpet, ett bord och ett skåp men ingenting mer.”
Från mottagningsrummet begå vo de sig ut i korridoren. Där
visade Vronski dem den ventilationsinrättning av nyaste system,
som han låtit anbringa. Sedan visade han madrasserna och
sängarna, försedda med resårer. Då de besett allt, sade Svijaschski:
”Jag tror, att det här är det enda, absolut oklanderligt inredda
sjukhuset i hela Ryssland.”
”Kommer det icke att finnas någon avdelning för
barnsängs-kvinnor?” frågade Darja. ”Därav har man ett sådant stort behov
på landet. Jag har ofta . . .”
Trots sin artighet avbröt Vronski henne.
”Det här är ej något barnbördshus utan ett sjukhus, avsett för
alla sjukdomar med undantag av smittosamma sådana”, sade han.
Darja Alexandrovna intresserade sig för allt, och allting
behagade henne utomordentligt, men mest av alla behagade henne
Vronski och hans utomordentliga entusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
