Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armbågarna stödda på dem. — ”Varför skall det
upprätthållas, människosläktet?” frågade han.
— ”Vad menar ni? Varför? Annars skulle vi ju
inte finnas till!”
— ”Men varför skola vi då finnas till?”
— ”Varför? För att leva, förstås!”
— ”Varför skola vi leva, då? Om vi icke ha
något mål. Om livet är oss givet för dess egen skull,
så finner jag ingen anledning att leva. I så fall
ha Schopenhauser och Hartmann såväl som
buddaisterna fullkomligt rätt. Men om det finns ett mål
för livet, då är det klart, att livet bör upphöra i
och med att detta mål uppnåtts. Och så kommer
det att bli!” Han sade detta med synbar
sinnesrörelse; det var tydligen en tanke, som han
omhuldade mycket. — ”Så kommer det att bli! Ty märk
väl! Om människosläktets mål är, att, såsom det
heter i profetiorna, alla människor skola förenas i
endräktig kärlek, att svärden skola smidas till
plogbillar o. s. v., finns det då något, som hindrar, att
detta mål går i uppfyllelse? — Lidelserna hindra
det. Men av lidelserna är det den sinnliga kärleken,
könskärleken, som är starkast, mest elakartad och
värst att få bukt med. Om det därför lyckas att
förinta lidelserna, den sista och den starkaste,
nämligen könskärleken inberäknad, då kommer profetian
att gå i uppfyllelse, människorna förenas i endräkt;
människosläktets mål skall varda uppnått, och det
skall icke längre finnas något att leva för. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
