Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gent emot varandra i vårt verkliga inbördes
förhållande, d. v. s. som två för varandra fullständigt
främmande egoister, som önskade bereda sig så
mycken njutning som möjligt av varandra. Jag
kallade det, som förekom mellan oss, för gräl, men
det var icke något gräl. Det var blott följden av
att sinnligheten upphörde, varigenom vårt verkliga
förhållande till varandra blottades. Jag förstod icke,
att detta kyliga och fientliga förhållande var vårt
normala förhållande, jag förstod det icke av den
orsaken, att vårt fientliga förhållande i början
mycket snart åter doldes av den ånyo frambrytande
sinnligheten, d. v. s. förälskelsen.
Och jag tänkte, att vi hade kivats och försonats
igen och att det härmed skulle vara slut på allt
sådant, men redan under smekmånaden inträffade
mycket snart en ny period av övermättnad, vi
upphörde åter att vara nödvändiga för varandra, och
åter blev det gräl. Detta andra gräl berörde mig
mera smärtsamt än det första. ’Det första var
alltså ingen slump, utan det måste vara så, och det
kommer att bli så’, tänkte jag. Det andra grälet
överraskade mig desto mera, som det föranleddes av
den omöjligaste lilla småsak; det gällde nämligen
pengar, och med pengar har jag aldrig knusslat;
allra minst vore det mig möjligt att vara knusslig
gentemot min egen fru. Jag minns bara, att hon på
något sätt vände saken därhän, att någon
anmärkning av mig förrått min önskan att härska över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
