Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett störande moment, barnafödsel och digivning. Hur
skall det gå? Vänd er till trollkarlarna; de ordna
saken. Och de hava också funnit på en utväg. Ack,
när skola dessa trollkarlar och deras bedrägerier
äntligen avskaffas! Det är på tiden! Det har
redan gått för långt. Människor bli vansinniga och
skjuta sig, och allt beror på detta. Och hur skulle
det kunna vara annorlunda? Djuren veta liksom,
att avkomman fortplantar deras art, och i detta
avseende gäller en viss lag för dem. Blott människan
känner icke denna och vill ej känna den. Hon
bekymrar sig endast om att få så mycken njutning som
möjligt. Vem är hon då? Jo, naturens herre,
människan! Lägg märke till, att djuren para sig blott,
när de kunna alstra en avkomma, men naturens
orene herre — alltid, när det honom lyster. Och
icke nog med det! Han upphöjer denna
sysselsättning för apor till skapelsens pärla, till kärlek. Och
vad fördärvar han icke i denna kärleks, d. v. s.
vidrighets namn? Halva människosläktet.
Kvinnorna, som samtliga borde hjälpa till att föra
släktet mot sanning och lycka, gör han icke till
medhjälpare i denna strävan utan till dess fiender, allt
för sin egen njutnings skull! Ser ni, vad det är,
som överallt hämmar människosläktets
framåtskridande? Kvinnorna! Varför äro de sådana? Jo,
just på grund av detta! Ja, ja; ja, ja”, upprepade
han flera gånger, började röra på sig, tog sig en
cigarrett och tände den, tydligen för att lugna sig
något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
