Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnen och icke tro på mig, och det komma de icke
någonsin att göra. Och jag vet icke, om jag skulle
orka att uppfostra dem. Jag tror det inte... Jag
är en ruin, en krympling. Jag har blott ett. Det
är kunskapen. Ja, det är något, som är säkert,
nämligen att jag vet något, som alla icke på länge skola
få veta.
Ja, barnen leva och växa upp till vildar som alla
omkring dem. Jag såg dem, tre gånger såg jag dem.
Jag kan inte göra någonting för dem. Ingenting.
Jag är på väg hem, nu. Söderut Jag har ett litet
hus med en trädgårdstäppa där.
Ja, det kommer att dröja, innan människor få
veta det, som jag vet. Om sol och stjärnor
innehålla mycket järn och vad det annars finns för
metaller där, det kan man lätt taga reda på. Men att
finna det, som blottar vårt svinaktiga leverne, det
är svårt, ohyggligt svårt!
Ni hör åtminstone på mig. Jag är tacksam redan
för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
