Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liv och bemödade sig att slippa se detta. Jag visste
då ännu icke, att nittionio hundradelar av alla
äktenskap äro likadana helveten som det, i vilket jag
levde, och att det inte kan vara annorlunda.
Det är märkvärdigt, hur livet alltid är sig likt,
även om det leves på ett normalt sätt! Så snart
ett par föräldrar ha gjort livet outhärdligt för
varandra, befinnes det oundgängligen nödvändigt att
för barnens skull bo i staden, där skolor finnas, man
måste alltså flytta dit.”
Han tystnade och lät ett par gånger höra sitt
egendomliga läte, som nu alldeles liknade en
tillbakahållen snyftning. Vi nalkades en station.
— ”Vad är klockan?” frågade han.
Jag såg efter. Hon var två.
— ”Är ni inte trött?” frågade han.
— ”Nej, är ni?”
— ”Jag kvävs här. Tillåter ni, så skall jag röra
på mig ett slag och dricka litet vatten.”
Han gick vacklande genom kupén. Jag satt där
ensam och gick genom allt, vad han sagt mig, och
jag försjönk så i tankar, att jag inte märkte, när
han återvände genom den andra dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
