Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIX.
Han reste sig plötsligt och satte sig alldeles vid
fönstret.
— ”Ursäkta mig”, fortsatte han, riktade sina ögon
mot fönstret och satt där tigande kanske tre
minuter. Sedan suckade han djupt och vände sig åter
emot mig. Hans ansikte hade blivit alldeles
förändrat, ögonen voro sorgsna, och ett slags underligt
småleende rynkade hans läppar.
— ”Jag är litet trött, men jag skall berätta vidare.
Det är gott om tid ännu, det har ännu icke dagats.”
— ”Ja”, började han åter och tände en cigarrett.
”Hon lade på hullet allt ifrån det, hon upphörde
att föda barn, och sjukdomen, det eviga lidandet för
barnens skull, började försvinna. Nåja, inte
försvann det förstås, men hon blev åter redig i
huvudet och fick se hela Guds skapade värld med dess
fröjder, som hon hade glömt bort och som hon icke
förstod att leva i, hela Guds skapade värld, som
hon icke begrep sig på! ’Bara jag inte låter något
gå mig ur händer! Tiden går och vänder icke åter.’
Så föreställer jag mig, att hon tänkte eller snarare
kände, och hur skulle hon kunnat tänka och känna
annorlunda? Man hade uppfostrat henne i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0087.html
