Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på egen hand. Blott den här, som var yngst av dem,
lämnades åt sin gudmor i Paris. Där skickade man
honom till konservatoriet, eftersom han hade
musikalisk begåvning, och han lämnade det som violinist
och uppträdde på konserter. Han var en sådan
människa, som...”
Han ville tydligen säga något illa om honom, men
hejdade sig och sade hastigt:
— ”Nå, hur han levde där, vet jag inte. Jag vet
bara, att han i år har dykt upp i Ryssland och visat
sig hos mig. Han hade mandelformiga, fuktiga
ögon, röda småleende läppar, vaxade små
mustascher, hår, friserat efter det senaste modet, ett
vackert, om ock mycket vanligt utseende, ett sådant,
som kvinnor ge betyget ’inte illa.’ Hans gestalt var
svag, fast visst icke oformlig, bakdelen särdeles
utvecklad som hos kvinnfolk och, som jag har hört
sägas, hos hottentotter. De lära ju också vara
musikanter. Han försökte i största möjliga mån nästla
sig in och bli förtrolig, men han hade fint väderkorn
och var alltid beredd att vid minsta motstånd hejda
sig. Han förstod att iakttaga en viss, yttre
värdighet. Han kände alla parisiska finesser i fråga om
klädseln: knäppkängor, brokiga halsdukar och annat,
som främlingen lägger sig till med i Paris och som
alltid måste verka på kvinnorna genom nyhetens
säregna behag. I hans sätt fanns en konstlad, yttre
glättighet. Han hade den där vanan, ni vet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
