Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med något, skriva brev eller läsa, men jag kan inte.
Jag sitter ensam i mitt rum, pinad, förargad, och
lyssnar. Klockan slår tre, fyra. Ännu har hon
inte kommit. Fram emot morgonen slumrar jag in.
Jag vaknar. Hon är fortfarande borta.
Allt i hemmet går sin gilla gång, men alla äro
förvånade och se frågande och förebrående på mig,
som om jag vore skuld till allt detta.
Inom mig kämpa ännu samma känslor: vrede
över att hon plågar mig och oro för hennes öde.
Omkring klockan elva kommer hennes syster med
bud från henne. Och så börjar det vanliga: ’Hon
är förskräckligt illa däran. Vad vill detta säga?
Det har väl inte hänt något!’ Jag talar om hennes
omöjliga lynne och säger, att jag inte gjort
någonting.
— ’Ja, men det kan väl inte få fortsätta så här?’
säger systern.
— ’Det är hennes sak och inte min’, säger jag.
’Jag tar inte första steget. Vill hon skilsmässa, så
gärna för mig.’ Min svägerska far tillbaka med
oförrättat ärende. Jag hade djärvt nog sagt, att jag
inte tänkte taga första steget, men när hon rest och
jag kom ut och fick se mina sorgsna och förskräckta
barn, var jag redan hågad att taga det i alla fall.
Jag skulle gjort det med glädje, men jag visste icke,
hur det skulle gå till. Jag går åter av och an, röker,
tar supen till frukosten, dricker vin och uppnår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
