Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetat av. ’Jaså, det är så; alltså inte alls så, som jag
förut har trott och levt, utan så’, viskades det i mitt
inre öra. Vad detta nya var, som jag hade
uppdagat, det kunde jag icke komma på det klara med,
men medvetandet om detsamma fyllde mig med
glädje. Alla dessa människor, även min hustru och
han, framträdde nu i ett helt annat ljus. Efter detta
presto spelade de det vackra, men föga originella
andantet med de banala variationerna samt den
avgjort svaga finalen. Sedan spelade de på gästernas
begäran också en elegi av Ernst och flera mindre
saker. Allt detta var vackert, men det gjorde icke
hundradelen av det intryck, som det första hade gjort
på mig, ty det kunde icke göra sig gällande mot
bakgrunden av sonaten.
Hela kvällen var min stämning fri och glad. Jag
hade aldrig sett min fru sådan som denna afton.
Dessa glänsande ögon, denna stränga och
uttrycksfulla min, medan hon spelade, som emellertid, när
det var över, upplöstes i ett slags slappt, dystert
lycksaligt leende... Jag lade märke till allt detta
men tillskrev det ingen annan betydelse än, att hon
erfor detsamma som jag, att för henne liksom för
mig nya, främmande känslor trädde i dagen.
Kvällen hade haft en lyckad avslutning, och man gick
var och en till sitt.
Då Truchatjefskij visste, att jag om två dagar
måste fara till sammanträdet, sade han vid avskedet,
att han hoppades att, när han en annan gång besökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
