Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXV.
Konduktören kom in. Då han märkte, att ljuset
hade brunnit ner, släckte han det utan att sätta dit
något nytt. Därute hade det börjat dagas.
Posdnyschef teg och suckade tungt hela tiden, som
konduktören var i vår kupé. Han fortsatte sin berättelse,
först sedan konduktören gått ut och man i den
halvmörka vagnen blott hörde fönsterrutornas skakning
och handelsbokhållarens jämna snarkningar. I den
svaga gryningen kunde jag icke alls se Posdnyschef.
Jag hörde blott hans alltmer nervösa, lidande röst.
— ”Jag hade trettiofem verst att fara samt åtta
timmars järnvägsresa. Resan efter häst var härlig.
Det var en kall höstdag med klart solsken under
den tiden, ni vet, då hjulen lämna avtryck på den
smutsiga vägen. Vägarna lågo jämna i det klara
solljuset, och luften var uppfriskande. Det var
härligt att åka i tarantass. När det ljusnade och
jag farit åstad, blev jag genast lätt om hjärtat. Jag
tittade på hästarna, på fälten, på de mötande, så
att jag glömde, vart jag var på väg. Ibland
tycktes det mig, att jag bara var ute och for, och att
intet av det, som föranledde min resa, passerat.
Och jag gladdes över att kunna glömma så. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0124.html
