Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsammans bara var dumheter. O, hur skönt skulle
det inte vara!’ — ’Nej, så har det avlöpt alltför
ofta, nu kan det inte bli så’, sade mig en annan röst,
och så började det igen. Det var ett syndastraff!
Om jag skulle haft att borttaga lusten efter
kvinnor från en ung man, så skulle jag icke fört honom
till ett sjukhus för syfiliter, utan jag skulle låtit
honom skåda ner i min egen själ på de djävlar, som
höllo på att sönderslita den! Det var något
förfärligt detta, att jag tillerkände mig full och
obestridlig rätt till hennes kropp, som om det vore min egen
kropp, och samtidigt kände med mig, att jag icke
förmådde upprätthålla mitt välde över denna kropp,
att den likväl icke var min, utan att hon kunde
bestämma över den, som hon ville, och att hennes
vilja icke stämde överens med min. — Och jag
kan icke göra vare sig honom eller henne något,
tänkte jag. Liksom kocken Vanjka sjunger han
ännu under galgen om att kyssa hennes sockersöta
läppar och så vidare. Och blir herre på täppan!
Men mindre kan jag göra något åt henne. Om hon
ännu icke låtit det komma till handling, men
åstundar det, och det vet jag, att hon gör, så är det ändå
värre. Då vore det bättre, att hon handlat, så att
jag visste det och sluppe ovissheten. — Jag skulle
icke varit i stånd att säga, vad jag önskade. Min
önskan var, att hon icke skulle ha lust till det, som
hon måste ha lust till. Det var rama vansinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
