Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag var medveten om, att en förfärlig och viktig
händelse i mitt liv förbereddes. Om mina tankar
voro ursprunget till denna viktiga händelse eller om
de blott voro en förkänsla därav, vet jag icke.
Kanske är det också så, att de minuter, som föregingo
den där händelsen, efteråt i mitt minne fått en mörk
skugga över sig.
Jag for fram till porten. Klockan gick på ett.
Det höll ett par, tre droskor utanför porten,
tydligen i väntan på att bli anropade. Några fönster
voro nämligen ännu upplysta — det var fönstren
till salen och förmaket i vår lägenhet. Utan att
tänka närmare efter, varför det lyste så sent i
våra fönster, steg jag, fylld av samma obestämda
väntan på något förfärligt, uppför trappan och ringde
på. Vår betjänt, den snälle och nitiske men
dumme Jegor, öppnade. Det första, som föll mig i
ögonen i tamburen, var en rock, som hängde bland
de andra kläderna på klädhängaren. Jag hade bort
förvånas, men jag gjorde det icke, ty det var
väntat. — ’Det stämmer alltså’, sade jag för mig själv,
när jag på min fråga till Jegor fått som svar den
upplysningen, att det var Truschatjefskij, som var
där. Jag frågade, om det var någon mer där. ’Nej’,
svarade han i en ton, som om han ville glädja mig
genom att skingra mina farhågor i den vägen. ’Så,
så’, sade jag såsom för mig själv. ’Och barnen?’
— ’De äro friska, Gud ske lov! De ha somnat för
länge sen.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
