Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecknade sig förskräckelsen men samtidigt också
något annat. Om det där förfärade uttrycket hade
funnits där ensamt, så hade kanske aldrig det hänt,
som hände, men i hennes ansikte tyckte åtminstone
jag mig i första ögonblicket även skönja harm och
missnöje med att man störde henne i hennes
kärleksrus och i hennes lycka tillsammans med honom.
Hon begärde icke annat, tycktes det, än att nu få
ha sin lycka i fred.
Men deras uttryck dröjde blott ett ögonblick i
deras ansikten. Det förfärade uttrycket i hans
ansikte förvandlades med ens till ett frågande: ’Kan
man tillgripa en lögn här eller inte? Kan man det,
så är det bäst att göra det genast. I annat fall
måste vi ta oss till med något annat.’ ’Vad menar
du?’ och han såg frågande på henne. Förargelsen
och harmen, som lågo uttryckta i hennes ansikte,
förvandlades, syntes det mig, till bekymmer för
honom.
För ett ögonblick blev jag stående i dörren med
kniven bakom ryggen. I samma ögonblick log han,
och med en likgiltighet i rösten, som gränsade till
det löjliga, började han: ’Här ha vi spelat...’ —
’Tänk, jag hade inte väntat...’ föll hon in samtidigt
och i samma ton som den, han angivit. Ingendera
kunde tala till slut. Samma raseri, som för en
vecka sedan behärskat mig, grep mig nu åter.
Återigen erfor jag behovet att förstöra, begå våld och
känna ursinnets vällust, och jag hängav mig däråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
