Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin stora glädje kommit över i ett antikvariat,
mötte Peter Ivanovitj prästen och några andra
bekanta, som kommit till själamässan, och dessutom
fick han syn på en honom bekant, vacker ung dam,
Ivan Iljitjs dotter. Hon var helt i svart. Hennes
midja, som även annars var mycket smal, tycktes nu
vara ännu smalare. Hon såg dyster, beslutsam, ja,
nästan vred ut. Hon hälsade på Peter Ivanovitj,
som om han hade gjort sig skyldig till något. Bakom
dottern stod med en lika förolämpad uppsyn en
annan bekant till Peter Ivanovitj, nämligen en ung,
rik rannsakningsdomare, hennes fästman, enligt vad
det berättats. Peter Ivanovitj hälsade vemodigt på
dem och ville gå in i likrummet, då en gymnasist
blev synlig nere vid trappan. Det var en son till
Ivan Iljitj, som var oerhört lik sin fader. Det var
den unge Ivan Iljitj upp i dagen, sådan som Peter
Ivanovitj kände honom från rättsskolan. Gossens
ögon voro förgråtna och sådana, som de bruka vara
hos icke längre alldeles oskyldiga gossar i tretton-,
fjortonårs-åldern. När gossen fick syn på Peter
Ivanovitj, började han rynka pannan dystert och
skamset. Peter Ivanovitj nickade åt honom med
huvudet och gick in i likrummet. Själamässan
började: ljus, stönanden, rökelse, tårar, snyftningar.
Peter Ivanovitj stod där dyster och såg ner på
fötterna framför sig. Icke en enda gång såg han på
liket, och ända till slutet höll han stånd mot de
utmattande inflytelserna, och han var en av de första,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
