Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sitt verkliga jag ägde Ivan Iljitj i högsta grad,
och han hade genom långvarig övning och tack vare
medfödd begåvning kunnat utbilda den ända
därhän, att han ibland till och med såsom en virtuos
tillät sig att liksom på skämt i sina förbindelser
med människorna sammanblanda sitt mänskliga jag
med tjänstejaget. Han tillät sig detta därför, att
han inom sig förnam kraften, att, närhelst det var
av behovet påkallat, åter avskilja tjänstejaget,
borttaga det mänskliga. Detta gick för Ivan Iljitj icke
blott lätt, trevligt och som sig bör utan rent av
virtuosmässigt. Under rasterna rökte han, drack te,
resonerade en smula politik, en smula om allmänna
spörsmål, en smula om kortspel och allra mest om
utnämningar. Och visserligen trött men med samma
känsla som en virtuos, vilken sorgfälligt utfört sitt
parti, en av första violinerna i orkestern, återvände
han hem. Hemma fann han, att hans fru och dotter
gått ut någonstädes eller att de hade besök av någon.
Sonen var i gymnasiet, läste med någons hjälp sina
läxor och lärde sig noggrant det, som man skulle
lära sig på gymnasiet. Det var alltsammans bra.
Efter middagen läste Ivan Iljitj, om man icke hade
gäster hos sig, ibland en mycket omtalad bok, och
på kvällen satte han sig till sitt arbete, det vill säga,
han läste aktstycken, såg efter i lagböcker —
jämförde vittnesmålen och hänförde dem under olika
lagar. Detta var en varken långtråkig eller roande
sysselsättning för honom. Var det ibland tråkigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
