Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom glasögonen, som om han ville säga: ”Om
svaranden icke håller sig inom gränserna för de till
honom ställda frågorna, så ser jag mig nödsakad giva
befallnig om hans avlägsnande ur rättssalen.”
— Jag har redan sagt er det, som jag ansåg för
nödvändigt och lämpligt, sade doktorn. — Resten
kommer undersökningen att giva vid handen. —
Och doktorn bugade sig.
Ivan Iljitj avlägsnade sig långsamt, satte sig
nedstämd i släden och for hem. Hela vägen sysselsatte
han sig utan avbrott med att genomgå allt, vad
doktorn hade sagt, och försökte översätta alla dessa
tillkrånglade, oklara, lärda ord till vanligt enkelt
språk för att i dem läsa svaret på frågan: ”Är det
illa, är det mycket illa med mig, eller är det ännu
inte så farligt?” Och det tycktes honom, som om
kontentan av allt det, som doktorn sagt, var, att det
stod mycket illa till. Allt syntes Ivan Iljitj så
sorgset på gatorna. Droskorna voro sorgsna, husen voro
sorgsna, och de förbigående och butikerna voro
sorgsna. Och smärtan, denna dova, gnagande, icke för
en sekund upphörande smärta tycktes i samband
med doktorns oklara yttranden erhålla en
allvarligare betydelse. Ivan Iljitj gav nu akt på den med
en ny, tung känsla.
Han kom hem och började berätta om det för
sin fru. Frun hörde på, men mitt under allt kom
dottern in, iklädd en hatt. Hon gjorde sig just i
ordning att fara ut tillsammans med modern. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
