Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudintressen blevo människors sjukdomar och människors
hälsa. När man i hans närvaro talade om sjuka,
avlidna, tillfrisknade, och särskilt om sådan sjukdom,
som liknade hans, bemödade han sig att dölja sin
sinnesrörelse, hörde på, gjorde förfrågningar och
tillämpade de nya rönen på sin egen sjukdom.
Smärtan minskades icke, men Ivan Iljitj gjorde
våld på sig för att förmå sig själv att tro, att det
var bättre. Och han kunde lura sig själv, så länge
som ingenting upprörde honom. Men så snart det
inträffade ett obehag med frun, ett missöde i
tjänsten, otur med korten i vistspelet, så kände han
genast sin sjukdoms hela kraft. Förr hade han
brukat fördraga sådana missöden i väntan att rätt, som
det var, kunna ställa allt tillrätta, betvinga
motigheterna, vänta sig en framgång, en stor slam. Men
nu bröt varje motgång ned honom och störtade
honom i förtvivlan. Han sade till sig själv: ”Se nu
hade jag börjat repa mig, och medicinen hade
börjat verka, och så kommer denna förbannade olycka
och detta obehag...” Och han blev förbittrad på
olyckan eller på människorna, som förorsakade
honom obehag och dödade honom, ty han kände, hur
denna vrede förde honom mot döden, och likväl
kunde han icke avhålla sig från den. Det vill synas,
som om det borde stått klart för honom, att denna
hans ilska gentemot förhållandena och människorna
försämrade hans tillstånd, och att han därför icke
borde skänka de obehagliga händelserna någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
