Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgonbilder. Ivan Iljitj överraskade sig själv med att
uppmärksamt höra på och tro på verkligheten av
denna händelse. Detta skrämde honom. ”Har jag
verkligen blivit så slö i mitt förstånd?” frågade han
sig själv. — ”Å, strunt! Dumheter; man får inte
bli misstänksam utan välja sig en bestämd läkare
och hålla sig strängt till hans föreskrifter. Det
skall jag också göra. Nu är det slut. Jag skall inte
tänka över det utan noga följa alla föreskrifter ända
till sommaren. Då skall man få se! Nu kan det
vara slut på detta vacklande hit och dit!...” Det
var lätt att säga detta men omöjligt att uppfylla
det. Smärtorna i sidan plågade honom alltjämt,
blev liksom allt starkare och stannade kvar allt
längre, och smaken i munnen blev allt konstigare. Han
tyckte, att en vidrig lukt kom ur munnen på honom,
och aptiten och krafterna minskades undan för
undan. Han kunde icke bedraga sig själv. Något
underligt, nytt och betydelsefullare än allt annat i hela
hans liv försiggick inom honom. Och han var den
ende, som visste om detta; alla i hans omgivning
voro okunniga om det, antingen med eller utan
avsikt, och tänkte, att allt i världen gick sin gilla gång.
Detta plågade Ivan Iljitj mest av allt. De där
hemma, främst hustrun och dottern, vilka stodo mitt
uppe i det sjudande sällskapslivet, förstodo, efter
vad han kunde se, ingenting och förargade sig över
att han var så olustig och fordrande, alldeles som
om han varit skulden till detta. Fastän de även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
