Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förra tankegångar, vilka hade spärrat vägen till tanken
på döden. Men allt, som förut spärrat vägen för
medvetandet om döden, allt som dolt och förintat
detta medvetande, kunde nu förunderligt nog ej
längre framkalla denna verkan. Den senaste tiden
hade Ivan Iljitj till större delen tillbragt under dessa
försök att återställa den förutvarande gången av
sina tankar och känslor, som dolt döden för honom.
Därvid brukade han säga till sig själv: ”Jag skall
sysselsätta mig med min tjänst, jag levde ju genom
den.” Och han gick till rätten och jagade bort allt
tvivel ifrån sig, inlät sig i samtal med sina kamrater
och satte sig efter gammal vana tankspritt i
länstolen av ek, stödde sig med båda sina avtärda armar
mot armstöden och överfor med sin fundersamma
blick folkmängden. Därefter böjde han sig precis
som vanligt över till sin kamrat, sköt över
handlingarna till honom, talade viskande med honom för
att sedan plötsligt höja blicken, sätta sig rakt fram,
uttala de kända orden och därmed öppna
förhandlingarna. Men mitt i alltsammans började plötsligt
plågorna i sidan sitt sugande arbete utan att ägna
sakens utvecklingsgång någon uppmärksamhet. Ivan
Iljitj lyssnade till plågorna, förjagade tanken
därpå, men de fortsatte sitt verk, och de kommo och
stannade rakt framför honom och sågo på honom,
och han stelnade, elden slocknade i hans ögon, och
han började åter fråga sig själv: ”Är det
verkligen blott dessa som ha rätt? Och kollegerna och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
