Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iljitj sträckte ut handen. Peter kom tjänstvilligt
fram.
— Vad behagas?
— Klockan.
Peter fick fatt i klockan, som låg inom räckhåll,
och lämnade honom den.
— Halv nio. Har ingen stigit upp ännu?
— Nej, Vasilij Ivanovitj (det var sonen) har
gått till gymnasiet, men Praskovja Fjodorovna har
befallt mig att väcka henne, om ni frågade efter
henne. Skall jag göra det?
— Nej. Det behövs inte. — ”Skall jag inte
smaka på teet?” tänkte han, — ja, gå efter te!
Peter gick mot utgången. Ivan Iljitj blev rädd
för att stanna ensam. ”Varmed skall jag kunna
hålla honom kvar? Jo, med medicinen.”
— Peter, giv mig medicinen! — ”Varför
egentligen? Hjälper kanske medicinen ännu?” Han tog en
sked och drack ur den. ”Nej, den hjälper inte. Det
är alltsammans strunt, bedrägeri”, avgjorde han,
bara han smakat på den kända, äckliga och hopplösa
smaken. ”Nej, jag kan inte tro på det längre. Men
plågorna, plågorna, varför har jag dem? Om de
blott ville upphöra för en minut!” Och han
stönade till. Peter vände om.
— Nej, gå! Hämta medicinen!
Peter gick. När Ivan Iljitj blivit lämnad ensam,
suckade han på nytt, icke så mycket för plågornas
skull, hur fasansfulla dessa än voro, som av ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
