Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man icke får säga så, och i stället frågar: ”Hur har
det varit i natt?”
Ivan Iljitj ser på doktorn med ett uttryck, som om
han ville fråga:
”Skall du då verkligen aldrig börja skämmas för
att ljuga?” Men doktorn vill icke förstå frågan.
Och Ivan Iljitj säger:
— Alltjämt lika förfärligt. Plågorna gå inte
över, ge inte med sig. Ack, att en förändring
inträdde!
— Ja, så säga de sjuka alltid. Nu, nu tycks det,
som om jag har blivit varm. Till och med den
ordentliga Praskovja Fjodorovna skulle icke ha det
ringaste att invända emot min temperatur. Nå, god
dag! — Och doktorn trycker hans hand.
Och övergivande all sin hittillsvarande lekfullhet
börjar doktorn med allvarlig uppsyn undersöka den
sjuke, hans puls och temperatur, och han börjar
knacka och lyssna.
Ivan Iljitj är fullt och fast övertygad om, att
detta alltsammans är strunt och tomt bedrägeri, men
när doktorn lägger sig på knä, sträcker ut sig över
honom, lägger örat till än här, än där och med
betydelsefull uppsyn utför olika gymnastiska rörelser
över honom, då kan Ivan Iljitj icke låta bli att
tänka på, hur han brukat underkasta sig advokaternas
tal, ehuruväl han redan mycket väl visste, att de
bara ljögo och varför de ljögo.
Doktorn stod ännu på knä i soffan och knackade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
