Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre dödsfall - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svagare. Han gav tecken åt maken. Den sjuka
märkte denna gest och såg sig förskräckt omkring.
Kusinen vände sig om och brast i gråt.
— Gråt inte, plåga inte dig själv och mig, sade
den sjuka. — Det berövar mig mitt sista lugn.
— Du min ängel! sade kusinen och kysste henne
på handen.
— Nej, kyss mig här. Det är bara de döda, som
man kysser på handen. Min Gud, min Gud!
Redan samma afton hade livet flytt från den
sjuka. Hon stod lik i salen i det stora huset.
Dörrarna voro stängda, och därinne i det stora
rummet satt klockaren ensam och rabblade Davids
psalmer genom näsan. Det klara skenet från vaxljusen
i de höga silverstakarna föll på den avsomnades
bleka panna, på de tunga, vaxgula händerna och
på vecken av täcket, vilket på ett kusligt sätt höjde
sig över knäna och tåspetsarna. Klockaren läste på
utan att tänka på vad han läste, och i det stilla
rummet ljödo hans ord sällsamt och dogo bort. Då och
då förnams ljudet av barnens röster och tramp från
ett avlägset rum.
”Du döljer Ditt anlete, och de förskräckas”, ljöd
psalmen, ”Du borttager från dem deras anda, och
de dö och återvända till stoft. Du sänder Din
anda, och de skapas och förnya jordens anlete. Ja,
Herren vare ära i evighet!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
