Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi nu känna, australer, eldsländare, botokuder med flere, sakna
ej språk. Visserligen äro språken alltid i samma mån
fattigare eller rikare, ju mindre eller större ett folks tankekrets,
ju lägre eller högre dess odlingsgrad är. Men sedan mycket
långa tider tillbaka uppfinnas inga språk mer; de om- och
utbildas endast, då hvarje folk har sitt ärfda språk och i sin
tur lemnar det i arf åt sina efterkommande. I många tusen
språk och munarter ljuder det menskliga talet på jordens rund;
andra tusenden äro säkerligen utdöda; men om deras tillvaro
känna vi ej det minsta, ty döda språk kunna naturligtvis
endast i det fall göras tillgängliga för efterverlden, om deras
egare voro i besittning af en skrift, hvaraf lemningar
bibehållit sig till vår tid.
TJppfinningen af skrifkonsten, alltså af ett sätt för det
flygtiga ordets synbargörande och fasthållande medelst några
öfverenskomna tecken, var det andra steget, menniskan hade
att taga på sin odlingsbana. Behofvet af detta slags
meddelande måste alltid inställa sig, så snart ett folk hunnit en
viss odlingsgrad, och en gång förvärfvad, måste denna konst
sjelf bli det kraftigaste verktyg till ytterligare
framåtskridande. Hur skulle det väl se ut meä hela vår odling och
hela vårt vetande, om vi aldrig öfvat konsten att läsa,
skrifva och trycka? Men redan i mycket gamla förhistoriska
tider har det i Asien funnits odlade folk, som öfvade
skrifkonsten, och då den aflägsna forntidens menniskor gerna
härledde alla välgörande uppfinningar från gudarne, var det helt
naturligt, att de äfven i skrifkonsten sågo en gudomlig gåfva.
Hon är dock lika väl som språket ett alster af
mennisko-anden; hon har endast från en mycket ofullkomlig och
klumpig början blifvit allt mer utbildad och förenklad. Ordets
sönderdelande i dess särskilda beståndsdelar, alltså
uppställandet af ett alfabet, en utväg, som förefaller oss så enkel
och naturlig, har säkerligen aldrig varit det första steget till
skrifkonsten, utan föregåtts af andra, ofullkomligare försök till
tankens fasthållande. Det närmast liggande var icke bokstafs-,
utan bildskriften eller en anspråkslös afbildning af alla
synliga föremål. Så var särskildt förhållandet hos egypterna,
kineserna och de amerikanska folken. De gamla mejikanerna,
peruanerna, äfvensom halfön Yucatans invånare hade en
mycket rik bildskrift, ja, till och med hos Nordamerikas jägar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
