- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
16

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upptogs af romarne. De senare ändrade småningom, liksom
grekerna redan gjort, formen på åtskilliga bokstäfver, gjorde
T till G, A till I), A till Z, K till C, det sista derigenom,
att det lodräta strecket bortföll och den återstående trubbiga
vinkeln afrundades.

Det latinska eller romerska alfabetet utbredde sig, som
bekant, öfver hela det romerska riket och utom dess gränser.

Forntiden bestod sig ej som vi med lyxen af två alfabet, ett stort

och ett litet. Hon kände blott det,
som vi nu kalla det stora. De små,
förenklade bokstäfverna, som vid
skrif-ning lättare läto använda sig,
uppkom-mo först i midten af medeltiden. Från
denna i klostren företrädesvis använda
skrift, som deraf fått namnet
munkskrift, härstammar vår gamla svenska
bokstil, den så kallade frakturstilen,
hvilken i stället för den latinska stilens
rundade former visar brutna och
kantiga figurer.

Den skrift, som tidigast begagnades
här i norden, var dock ej den latinska,
utan en annan med henne beslägtad,
runskriften.

Den består af nästan idel raka streck,
dels sammanfogade till likhet med
latinska bokstäfver, dels på annat sätt
sammansatta. Då de latinska
bokstäfverna ha runda former, ha runorna sålunda kantiga, och
orsaken är här, som i kilskriften, skrifmaterialets
beskaffenhet. Med runor har visserligen skrifvits på pergament och

papper, men detta har varit undantagsvis. I de allra
flesta fall inskuros de i trä eller inhöggos i sten. Runstafvar

och runstenar, af hvilka senare ett mycket betydligt antal ännu

finnes qvar i de nordiska landen, utgöra runskriftens förnämsta
minnesmärken.

Men hon förekommer äfven på vapen och prydnader och
under den kristna tiden äfven på dopfuntar, kyrkklockor,
rökelsekar med mera. Hon var gemensam för många ger-

maniska folk och öfvades af goterna vid nedre Donau och

6. Runsten.

Upland (Viggby).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free