Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen af hans vigtiga och ingripande uppfinning skördade dock
andra, med kapital bättre utrustade, då han ej kunnat skydda
sin rätt med något patent. Men när han 1809 efter flere års
vistande i London och Wien, der han sökt tillgodogöra sin
uppfinning, återkom till Miinchen, erhöll han en anställning
vid statens karttryckeri med en årlig lön af 1 500 gulden. I
sin 1819 utgifna lärobok i litografien har han sjelf skrifvit
sin uppfinnings historia.
Den litografiska teckningsfärgen, så väl bläcket som
ritstiftet, består hufvudsakligen af tvål, ty med oblandade feta
ämnen skulle man ej kunna rita och skrifva. I tvålen är ett
visst fettämne kemiskt förbundet med alkali, och det förra har
derigenom förlorat sina feta egenskaper, sålunda äfven sitt
motstånd mot vattnet. För att vid aftrycket göra den färdiga
teckningen mottaglig för fuktningen behöfver man endast
behandla henne med en syra. Denna behandling kallar man
etsning, hvarmed således här menas en helt annan operation än
den vid kopparsticket förekommande. Vanligen förenar man
dermed gummeringen. I detta fall tillsättes syran med en
gummilösning. Gummits verkan att hålla stenen fri från
svärtan har en rent mekanisk orsak. Det intränger ganska
djupt i stenen och sätter sig der så fast, att man först
efter många vaskningar kan få bort det. Men vid fuktningen
måste gummit naturligtvis uppsvälla och bildar sålunda ett
slags svamp, hvari vattnet stannar säkert qvar, liksom i
allmänhet slemmigt vatten slår svärtan bättre ifrån sig än rent.
Till litografiskt tryck egna sig endast sådana stenar, som
bestå af kolsyrad kalk, och deras duglighet beror dels på den
fina porositeten hos massan, som ger dem en viss grad af
uppsugningsförmåga, dels på de kemiska egenskaperna hos
kalken. Solnhofen är allt jemt den enda ort, som lemnar stenar
af högre godhet och användbarhet.
Tryckandet från stenplattorna sker på en press, der stenen
ligger på en kärra, hvilken, alldeles som på handpressarna
vid boktrycket, vefvas fram och tillbaka. Sjelfva trycket
verkställes af en så kallad rifvare. De äldre pressarna, af sin
haspelformiga vef kallade stjernpressar, ha måst lemna
rum för de lätthandterligare och kraftigare jernpressarna, och
dessa ha i sin tur, alldeles som inom boktrycket, allt mer
trängts i skuggan af den litografiska maskinpressen, hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
