Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makt, som ej blott omgestaltat hela krigsväsendet, utan äfven
haft en betydande inverkan på staternas inre ordning.
Hittills hade svärdet, bågen, lansen och stridsyxan varit de
förnämsta vapnen och hvar enda stridbar man en krigare. Härarna
utgjordes af lösa uppbåd, som vid hvarje krigståg kallades under
vapen och efter dess slut gingo tillbaka till sina vanliga
sysel-sättningar. Efter krutets och eldgevärens uppfinning deremot
blef krigaryrket en särskild liandtering, som fordrade
långvarig öfning; de lösa uppbåden blefvo stående härar, hvilkas
besoldande, utrustning och underhåll kostade så mycket, att
ingen enskilds tillgångar kunde deri täfla med hela landets,
när de voro samlade i en kraftfull styrelses hand.
Tygel-lösheten och sjelfsvåldet måste böja sig för den nu ej längre
vanmäktiga lagen.
För att nu först och främst syselsätta oss med krutet, så
göra sig dervid tre frågor: Hvem har uppfunnit krutet? Hur
framställes det? Hur förklaras dess kraft?
Lika lätt som det är att besvara de båda senaste frågorna,
lika svårt är det att meddela något fullkomligt visst om
uppfinningens historia. Visst är endast, att hon ej blifvit gjord
af någon särskild person, utan att krutet, i den form, hvari
vi nu känna det, är en frukt af många tiders förenade
erfarenheter och iakttagelser. Redan Marcus Grsecus, en
författare i tionde århundradet, känner en blandning af salpeter,
kol och svafvel för framställning af raketer.
Krutet har till sina hufvudbeståndsdelar säkerligen redan
varit bekant i den grå forntiden. Kineser och inder använde
en sådan blandning till fyrverkerier och sedermera äfven till
krigsbruk. Eldsprutande rör omnämnas hos araberna så väl
som hos de tatari ska horder, hvilka 1241 framträngde ända till
Schlesien. Redan omkring 1200 talas om, att grufarbetarne
på Harz lössprängde stenen med ett lätt antändligt ämne, och
Roger Bacon, en lärd munk i England, uppräknar omkring
1214 som beståndsdelar i en fyrverkerisats svafvel, salpeter
och kol.
Äfven den berömda grekiska elden förtjenar här ett
omnämnande. Han skall 668 e. Kr. uppfunnits af en grek vid
namn Kallinikos och bestod ursprungligen af blandningar
af nafta, harts, fett och dylika bränbara ämnen, hvilka
sedermera betydligt förbättrades genom tillägg af salpeter. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
