Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle kunna se mycket af honom. Antalet af hans månar, som
först troddes utgöra sex till åtta, är nu faststäldt till fyra.
Dygnet på TJranus är ännu kortare än på Saturnus. Det
utgör endast något öfver sju timmar; deremot är hans år lika
långt som åttiofyra af våra.
En af sina största triumfer har astronomien firat i
upptäckten af Neptunus, den yttersta hittills kända planeten.
Yid denna upptäckt har dock teleskopet endast spelat en
bi-rol; hon har gjorts ej så mycket på observatoriet, som i
tänkarens studerkammare. Redan länge hade astronomerna af de
ojemnheter Uranus’ bana visade dragit den slutsatsen, att en
planet måste finnas äfven utanför denna bana. Den franske
astronomen Leverrier underkastade nu frågan en ny
behandling och visade med sina skarpsinniga och noggranna
beräkningar, ej blott att en sådan planet måste finnas, utan
utpekade äfven det ställe, ja, nästan den punkt på
himlahvalfvet, dit tuberna borde riktas för att finna den sökta
himlakroppen. Följande anvisningen, lyckades äfven verkligen
astronomen G alle i Berlin från der varande observatorium den 23
september 1846 upptäcka Neptunus. Den rätte upptäckaren
var dock ej han, utan Leverrier. TJtan att ens rikta ögat
uppåt himlahvalfvet hade han, som Arago säger, sett den nya
stjernan med spetsen af sitt blystift. Men teleskopet har,
följande anvisningen, funnit ej blott planeten sjelf, utan äfven
en af hans drabanter. Hans år är 164 jordår.
Men vi vända nu vårt instrument från denna yttersta
gränssten för vårt solsystem eller åtminstone för vår kunskap
der-om till solen sjelf. Yi kunna göra det utan fara att bli
bländade, ty vårt instrument är för detta ändamål försedt
med ett färgad t glas, som så försvagar solens glans, att ögat
kan fördraga den. Det första, vi till vår förvåning märka, är,
att den blanka skifvan alldeles icke är så glatt och jemn, som
vi föreställa oss henne. Sedd genom starka instrument, visar
solytan ett knottrigt, nästan skrynkligt utseende. Det
förefaller, som hon vore öfversållad med små, lysande, i ett
mindre ljust nätverk inbäddade korn. Men ej nog härmed; hon
visar äfven på sina ställen ordentliga fläckar. De visa sig
i teleskopet som oregelbundna mörka figurer, med en ännu
mörkare, nästan svart kärna. Iakttager man en sådan fläck
under flere dagar, märker man, att han rör sig öfver sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
