Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banorna för att tjenstgöra som vägspår. Efter en tid, tänkte
han, när jernprisen stiga igen, kunna vi ju åter upptaga
stängerna och sälja dem, då slitningen endast kan bli obetydlig.
Dessa nya skenvägar kommo mycket i bruk i och omkring
Colebrookdale och visade sig högst fördelaktiga.
Snart sökte man ytterligare fullkomna dem derigenom, att
jernskenorna utan användning af trästockar nedlades direkt i
marken, en inrättning, som efter några år utträngdes af de
vid kolgrufvorna i Sheffieldstrakten använda kantskenorna.
Skenorna af detta slag voro temligen tunna och platta och
hade på yttersidan en upprätt stående kant för att hindra
hjulens urspårning. Snart fann man dock hättre att göra
skenorna alldeles platta, men i stället gifva hjulens inre kanter
ett utsprång, med hvilket de kunde trycka sig mot skenorna
för att hålla sig i spåren. Plattskenorna förvandlades efter
hand till de upphöjda skenor, som vi nu se på alla våra
jern vägar.
På dessa jernspår kunde nu en häst beqvämt draga en last,
till hvars forslande man eljest på vanliga vägar skulle behöft
tio hästar, och till och med fortare. Slutligen gick man
ifrån gjutjernet, emedan skenorna ofta sprungo sönder och
snart blefvo obrukbara, och använde i stället uteslutande
smidjern.
George Stephenson. Så till vida hade jernvägarna redan
gifvit goda resultat. De funnos dock ännu allt jemt endast
vid grufvorna och voro deras egendom. Genom äem gjordes
visserligen stora besparingar i dragkraft, men i hastighet hade
jemförelsevis mycket litet vunnits. Det kunde ej heller gerna
vara annorlunda, så länge man ännu var beroende af den
naturliga hästkraften för vagnarnas framdrifvandb på banorna.
Att använda dem till resandes befordrande och utsträcka dem
från grufdistrikten till slättbygden var under dessa
förhållanden ej att tänka på. Man föll då på den tanken att göra
rörelsen mekanisk, och då ångmaskinen redan fått en betydande
utbildning och man särskildt genom uppfinningen af
högtrycks-maskinen var i stånd att frambringa en betydande verkan
med jemförelsevis mycket små maskiner, hoppades man dertill
kunna använda ångan. Kapten Trevithick, en snillrik
in-geniör, som utbildat sig viä bergverken i Cornwall, var den
förste, som gjorde försöket att använda ånga till drifvande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
