Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnandet af den första, fem mil långa banan mellan
Manchester och Liverpool. Den oerhördt stegrade godstrafiken mellan
dessa städer hade alstrat ett behof af fortskaffningsmedel, som ej
kunde tillfredsställas på det vanliga sättet. En jern
vägsanläggning beslöts och utfördes af Stephenson, innan man ännu
kommit öfverens om, hvilken dragkraft skulle användas. Man hade
att välja mellan hästar, fasta ångmaskiner med draglinor och
lokomotiv. Stephenson talade naturligtvis kraftigt för de sist
nämda. Bolagets direktion utsatte nu ett pris af 500
gui-neer (9 450 kronor) för den bästa maskin af detta slag, som
med en viss belastning gjorde en viss hastighet. Den 6
oktober 1829 började tätlingskampen mellan det af Stephenson
och hans son Robert uppstälda lokomotivet The rocket och
fyra af andra mekaniker, bland dem John Ericsson, uppstälda
maskiner. Rocket bestod profvet på ett så glänsande sätt,
att det åstadkom tre gånger mer, än som fordrades. Det är
med denna dag, som jernvägarnas egentliga historia börjar.
Liverpool—Manchesterbanan afsåg således ursprungligen
endast godsbefordran. Den komite, som engelska underhuset
nedsatt för att taga den nya uppfinningen i öfvervägande, lät
kalla Stephenson inför sig, och äess president trodde sig göra
honom en mycket svår fråga, då han tillsporde honom, om
man kunde bygga ett lokomotiv, som tillryggalade två
tredjedels svensk mil i timmen. Stephenson svarade, att det
mycket väl ginge för sig. Presidenten tog då mod till sig och
framstälde till ingeniörens besvarande den förvägna frågan, om
man måhända skulle kunna uppbringa hastigheten till
half-annan mil i timmen. Äfven på denna fråga svarade
Stephenson jakande, men i enQton, som afskar alla vidare frågor om
en möjlig hastighet. Åtta engelska mil i timmen ansågs då
för det högsta möjliga, nu far man med iltågen två engelska
mil på tre minuter. Ju mer lokomotivet vann i snabbhet,
dess större blef tilloppet af passagerare och dess större och
litligare äfven godstrafiken.
Stephenson lefde att se den nya drifkraft, han sålunda
kallat till lif, utveckla sig till en af honom sjelf knappast anad
grad och »eldhästen» öfver allt på jernbanorna uttränga hästen
af kött och hlod. Han dog rik på gods och ära den 12
augusti 1848.
Jernvägsanläggningen. Lättast och billigast äro naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
