Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
triska pendeln eller elektroskopet sitt lodräta läge och
antar en lutande ställning.
Ha yi nu hyad som i det föregående }fltrats klart för oss,
så är maskinens verkan lätt att förstå, ty det är endast
bekanta företeelser, som här möta oss. Genom gnidningen
mellan glasskifvan och riftyget blir den förra positivt, det senare
negativt elektriskt. Önskas ingen negativ elektricitet, så låter
man henne genom metallblecken m m ocb kedjan T nedgå i
jorden, allt efter som hon alstras. Skifvan, som en positivt
laddad kropp, verkar nu å sin sida genom spetsarna fördelande
på konduktorns elektricitet, bortstöter hans positiva
elektricitet och binder den negativa. Men då vi måste tänka oss
kringvridningen som allt jemt fortgående, så blir den i
skifvan uppkomna neutrala elektriciteten allt jemt åter
sönderdelad, den negativa går bort och den positiva hopas i
konduk-torn. Af maskinens storlek beror hufvudsakligen, hur starka
laddningar kunna erhållas; dock har äfven luftens tillstånd
stort inflytande härpå, ty i fuktig luft arbetar lian ej bra,
och derför är äfven närvaron af många menniskor och ljus i
rummet hinderlig.
Men under alJa omständigheter inträder slutligen ett
ögonblick, då laddningen ej låter drifva sig längre. En starkt
laddad konduktor får man ej komma för nära, ty lian
utsänder under knall långa gnistor eller små blixtar, ofta till
långt aflägsna goda ledare. Det oaktadt kan man göra sig
sjelf till konduktor, om man blott iakttager den
försigtig-heten att sätta sig i förbindelse med maskinen, innan han
ännu är satt i gång. Man ställer sig då på en isoleringspall
och tar i handen en tråd, som är fäst vid konduktorn. Man
blir nu elektriserad och känner snart, hur liåren resa sig på
ens hufvud. Hårstråna, såsom laddade med en och samma
elektricitet, stöta nämligen hvaraodra ifrån sig och undfly
livarandra alldeles som flädermergskulorna. De fina liåren i
ansigtshuden bortstöta hvarandra på samma sätt, och deraf
kommer det sig, att man känner, som man med ansigtet råkat
in i en spindelväf. Handen drar till sig lätta kroppar, men
endast för att i nästa ögonblick stöta dem ifrån sig igen, och
föres en ledare nära intill den elektriserade — en person
sträcker till exempel handen emot honom — så hoppar en
gnista öfver, hvilket förorsakar en stickande smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
