Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROTATIONSMASKINEN.
315
fördes nu 1867 af Werner Siemens i Berlin genom den af
honom uppfunna dynamoelektriska maskinen, i hvilken
den lilla mängd magnetism, som stannar q var i det en gång
magnetiserade mjuka jernet, är tillräcklig för att vid
induk-torns nya kringvridning småningom öka strömmens stj^rka. De
dynamoelektriska maskinerna behöfva alltså inga stålmagneter,
utan bestå endast af elektromagneter.
Som vi sett, låter det sig göra att medelst en så kallad
kommutator sända de af en dynamoelektrisk maskin alstrade
vexelströmmarna i samma riktning in i ledningen. Maskinen
blir dock härigenom ytterligare invecklad, och de på
kommu-tatorn släpande fjädrarna eller samlarborstarna, som göras af
fina metallskifvor, nötas lätt ut. Det var derför önskvärd t
att erhålla maskiner, som alstra
ständigt i samma riktning gående
strömmar utan tillhjelp af någon
ström vändare. En dylik maskin
konstruerades först af den belgiske
ingeniören Gr a mm e. Den
gram-meska maskinens verkan grundar
sig på en ringformig induktor, som
består af en med isolerad
koppartråd omlindad jernring. Då den
ena hälften af denna ring står
under det inducerande inflytandet
af den magnetiska nordpolen N,
den andra under samma inflytande
af den magnetiska sydpolen S, så är den ena ringhalfvan
alltid negativt, den andra alltid positivt elektrisk. Erån
punkten aA går derför den positiva strömmen öfver i ledningen,
medan i a den negativa strömmen uppträder. Afb. 221 visar
en med ringinduktor försedd grammesk dynamoelektrisk
maskin, som i Erankrike mycket användes för elektrisk belysning.
Man ser här de mellan två lagerbockar af gjutjern anbragta
cylindriska elektromagneterna, som äro försedda med
halfkrets-formiga polstycken, hvilka å båda sidor nästan till hälften
omfatta ringinduktorn. På venstra sidan äro ringspiralernas
trådändar i kollektorn förenade omkring axeln, och mot dem
släpa de så kallade kollektorborstarna, af hvilka den ena
upptager den positiva, den andra den negativa strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
