- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
14

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Österbotten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träsk, floderna blifva fattigare, lugnare, och landet
öfver-går i en enda stor mot hafvet omärkligt sluttande slätt.
Denna sin natur af slättland förnekar dock Österbotten
mångenstädes, såsom invid själfva kusten i Vörå socken
— och det allt nyckfullare och tätare, ju mera man
nalkas dess naturliga gräns i öster, landtryggen, hvilken,
i det den afskär sydostliga hörnet af Vasa län, omkring
sig redan bildar ett börjande Tavastland. Afven
jordmånen, så bestämmande för odlingens framsteg, omväxlar
och bildar i södra delen af landet intill sextiotredje graden
en fruktbar lergrund, då den däremot i norra delen
ut-göres af föga fruktbara lager af sand.

Dessa egenheter i landets fysiska bildning motsvaras
af andra i dess historia. Dystra, djupsinniga, som deras
egna skogars natt, nedsatte sig i de inre och nordliga
trakterna folkstammar, hvilkas urfäder sagorna beskrifva
jättestora, vilda och hemska som det land de bebodde.
Hastig, som en förtrollning, sker i deras land
öfver-gången från den långa vinterkölden till den snart
förbrinnande sommarhettan: så var ock plötslig, glödande
och flyktig den »haltio», den hänryckning, som för en
stund framkallade söderns brännande lif i deras sinnen.
Mäktiga och vilda, som forsarnas dån, voro deras sånger;
men de älskade dem, såsom björnen älskar honungens
sötma. Jorden var för dem en nödställd moder och
skogen gaf dem allt. Likt ulfven, sökte de på slätterna
endast rof. Längst falla vinternattens skuggor öfver dessa
bygder; längst voro de ock insvepta i hedendomens
mörker. Människomakt byggde borgar och fästen i detta
land, men de störtade snart; de delade öde med Hiisis slott.

Andra folkstammar af ljusare, mildare lynne
nedsatte sig vid hafskusterna och sunnanfjälls i ett land
som med mera ljusgröna skogar och vänligare sol, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free