Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sagda, men det är icke så: det är kvarlefvan af en
råare forntid; det är ett våld, som uppkom när sederna
förvildades genom vikingatågen; det är det hela historien
genomgående axiomet om mannen som kvinnans hufvud
— till sin grund en naturnödvändighet, men i sin
tillämpning icke sällan en mantel för den gränslösaste egoism.
Aldrig var det allmän sed, men ofta hände dock, att
man röfvade sin blifvande hustru från fädernehemmet
nattetid och med våld. Dock vida allmännare var att
köpa henne, och detta köp antog sedan den mindre
anstötliga formen af gåfva. Denna gåfva kallades mundr
och kunde af hustrun fordras tillbaka, om hon blef
förskjuten. Atle gaf sin fästemö Gudrun många smycken,
trettio trälar, sju goda tärnor och mycket silfver. Visbur
gaf åt Aud den rikes dotter en halskedja af guld samt
tre stora gårdar. Det ringaste pris för en hustru var
tolf öre: dyrt nog i jämförelse med en senare tid, när
hustrun gifves för intet, eller köper sin man med
hemgiften. — Därtill kom ännu morgongåfvan, eller
hindra-dagsgäf, som mannen gaf sin nygifta hustru morgonen
efter bröllopet, och hemgåf, eller de gåfvor fader, moder
och släkt skänkte den nygifta. Allt detta var kvinnans
enda egendom, och hon kunde fordra den tillbaka efter
mannens död, eller om hon blef utan sak förskjuten.
Inför lag var kvinnan ofri. Den unga flickan rådde
icke öfver sin hand: hon måste begäras af fader eller
närmaste frände. »Tror du jag sköter om din stolthet!»
sade den ofta nämnda Halgerdas fader, när hon icke ansåg
sin friare Thorvald nog förnäm. Fadern kunde döda
eller förskjuta både dotter och son; hans myndighet gick
med dottern öfver till hennes make. Mannen kunde aga,
förskjuta eller döda sin hustru, och lagen teg, allenast
han kunde styrka hennes brott med tolfmannaed. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
