Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Året 1827 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänader trotsat fiendens öfverlägsna härar,
hungersnöden, vattenbristen och döden i alla skepnader,
nödgades kapitulera mot ett ärofullt aftåg, hade ändtligen
folkens röst blifvit regeringarna öfvermäktig och tvungit
England, Ryssland och Frankrike att frångå det
Metter-nichska systemet, som i hvarje fritt folk såg en fiende.
Den nuvarande toryministären i England har
åberopat Cannings politik i den orientaliska frågan. Det
var dock denne store statsman som i sin ungdom
besjöng Grekelands frihet och 1826 vid slutet af sin bana
genomdref ett förbund mellan England och Ryssland, i
ändamål att uppträda som medlare mellan sultan Mahmud
och hans upproriska vasaller; ett förbund, hvari
Frankrikes filhellener, i trots af ministären Villéle och
censuren, tvungo sin regering att deltaga. Det språk som
Divanen då förde gentemot de tre förbundna makterna
erinrar på ett märkeligt sätt om tuFkiska styrelsens svar
till de europeiska makterna i Januari och April 1877.
När de allierades sändebud, efter lång väntan, begärde
detta svar på sina framställningar i Maj 1827, förklarade
Reis-Effendi, att h. m. sultanen begärde satisfaktion för
det kränkande sätt, på hvilket man förnärmat hans rikes
värdighet. Hvartill ryska sändebudet markis de
Ribeau-pierre genmälde: »1’intervention se fera ou par cinq
puissances, ou par trois, ou par deux, ou par une.»
Den 6 Juli undertecknade de tre makterna
Londoner-traktaten om Grekelands pacifikation.
Sultanens’rminister mottog detta papper utan att läsa det, och när
sex veckor därefter ett svar begärdes, yttrade han:
»denna växel skall aldrig inlösas.» Följden blef ett
ultimatum och svaret på detta ett öfvermodigt manifest,
hvari sultanen på det bestämdaste afböjde all främmande
inblandning i Turkiets inre angelägenheter, förklarande
13. — Topelius, Smärre skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
