Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlar i våra dagar en Buckle bevisen för att
mänsklighetens framsteg betingas uteslutande af de materiella
villkoren för tillvaron och den intelligens som förmår att
göra sig dessa till godo: det framfarna och det närvarande
vittna vid hvarje steg däremot och bevisa fastmer, att de
andliga, de sedliga krafterna dock äro de som ytterst
betinga världsutvecklingen. Att Alexander I, gentemot
folkens passioner, kabinetternas kalla egoism, det
ader-tonde seklets ärfda statskonst och den ryska stormaktens
traditioner, vågade tänka sig möjligheten af en på sedligt
framskridande byggd idealpolitik, detta måste för
an-hängarne af Metternichs statsklokhet synas som
svärmande utopier; för en annan uppfattning innebär denna
tanke alltid någonting ädelt och stort. Det kan icke
förvåna, att Napoleon betviQade Alexanders uppriktighet:
våld och list förutsätta alltid samma bevekelsegrunder
hos sina motståndare. Aldrig har ett snille på tronen
med mera planlagd beräkning användt som häfstänger
för sina ändamål folkens materiella intressen och
själf-viska lidelser, än den förste Napoleon, och aldrig har
denna samvetslösa beräkning lidit ett grundligare
nederlag. Alexander I och Napoleon I stodo gentemot
hvarandra icke blott som rivaler i makt och ära, icke blott
som representanter af motsatta politiska systemer —
legitimitet och usurpation — där skickelsen lät autokraten
försvara folkens frihet, medan revolutionens hjälte
anförde despotismen — utan ännu mycket mer såsom
tide-hvarfvets störste idealist och störste realist. Och desse
två räckte dock engång hvarandra handen. Sällan har
världen bevittnat en skarpare inre motsägelse, ett mera
onaturligt fördrag, än freden i Tilsit. Tidens fullbordan
skulle, få år därefter, blotta rätta halten af detta fördrag.
Hela Europa skälfde under den fruktansvärda kamp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
