Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det behandlades med aktning och välvilja, om det
beröfvades hvarje förnuftig anledning att önska sig bort
från Rysslands gemenskap, men däremot fann sig af
egen fördel, ej mindre än af tacksamhetens band,
upp-manadt att fasthålla sin nya ställning och i nära vänskap
med ryska folket dela den gemensamma tillgifvenheten
för en älskad monark. Att förstärka Finland, det var,
under sådana förhållanden, att förstärka hufvudstadens
och norra Rysslands naturliga utanverk, som endast kunde
angripas öfver ett stormigt, klippigt, mer än halfva året
spärradt haf och som aldrig kunde vändas emot
beskyddaren, utan att förskylla sin egen undergång. Att kraftigt
befrämja det finska folkets välstånd, upplysning och
nationalmedvetande, det var den enda möjligheten att
utplåna forna fejders minnen, att öfverbjuda den svenska
tidens traditioner och försäkra sig om en varaktig trohet.
Ett svagt, än mera ett missnöjdt land, så nära den ryska
maktens centrum, måste alltid blifva ett fält för
främmande intriger eller egna oordningar. Ett inom sig
starkt gränsland, som dock alltid måste känna sin
politiska obetydlighet gentemot riket, skulle undgå sådana
frestelser och kunna inom sig utbilda ett klarare
medvetande om sina pligter mot kejsaredömet.
Snart sjuttio års lojala framsteg och ett lika långt
fredslugn emellan de nordiska makterna vittna att kejsar
Alexander adderat framtidens summa rätt. Tiden har
läkt de sår, som icke kunde undgå alt blöda efter en
våldsam skilsmässa, och tryggadt inom den skandinaviska
halföns naturliga gränser, önskar icke ens den då styckade
svenska makten att återfå Erisäpplet i norden, detta
Finland, som var så kärt, men så ohållbart, så
minnesrikt, men så hopplöst för svenska hjärtan. Historiens
lagar äro starkare än regenter och folk; de gå fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
