- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
303

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Lönnrot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annan burit; huru skulle det förblifva kallsinnigt för sina
hjältar oeh vända sig bort från egna bragder? Men ett
är att gifva den krigiska bragden dess fulla, varma
erkännande, ett annat att för den glömma allt. L&tom oss
vara rättvisal När eftervärlden skådar i lugn tillbaka
på det framfarnas sorger och tiden lagt sin balsam på
blödande sår, då är det skaldens glada ära att sjunga
om stora bragder, som sprida sitt ljus öfver själfva

olyckans natt och komma ett lyckligare släkte att jubla
af stolthet. Men hvem ville begära af Finland 1714,
att det skulle hafva besjungit tolfte Carl och hans
karoliner? Hvem fordrar, alt elt eröfradt, slaget, af sin
konung och sin härförare prisgifvet land skulle haft mod
att sjunga år 1808?

Det finska folkets håg är mer riktad inåt, än utåt.
Det har nödtvunget uppträdt som krigare, aldrig som
eröfrare. Dess verk är ett odladt land, dess ära en

tillkämpad kultur. Att bryta väg genom ödemarker, att
känna sig lyckligt vid sin ärfda torfva och där i stillhet

begrunda lifvets gåtor, det är dess styrka, det är dess

svaghet, men sådant är det. Visheten stod i dess
föreställning alltid högre än styrkan. Det var den grå
forntidens lära, att ordet med sångens makt skapat världen.
Och denna sublima myt går igen efter årtusenden. När
det finska folket, vaknadt till själfmedvetande, i våra dagar
med samlad kärlek uppreser sina två första ärestoder
åt de män, som gått i spetsen för fosterlandet, hvilka
ställer det främst som sina representanter i bronsen?
En vetenskapsman och en skald — en tietäjä och en
runoniekka. Se där dess folkhjältar, dess första, dess
sista kärlek I

Och dock har detta folk älskat mycket, fastän det
älskat tyst. Dess kärlek förnimmes sällan uttalad i ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free