Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexanders-universitetet bevarar från denna tid sin
kanslers porträtt i hel figur och naturlig storlek. Han
är där en smärt yngling med militäriskt ledig hållning
i lifgardets finska skarpskyttebataljons uniform. Hans
blida, allvarliga, nästan drömmande blick tyckes fråga
den gentemot honom vid salens ingångar placerade bilden
af Alexander I: hvad skall jag göra för Finlands väl?
Detta första besök, som kvarlämnade ett varaktigt
minne i Alexandersstipendiet för unge vetenskapsmäns
resor, efterföljdes nio år senare af ett annat i Mars
1851. Då kom kansler till sina studenter som ett
fridens och försoningens budskap. Det var oroliga tider
efter »det galna året» 1848; alla universitet misstänktes
för rabulism. Helsingfors studenter råkade i delo med
sin vicekansler, general Nordenstam; fyrtio inbjudne
uteblefvo alla från vicekanslers bal till firande af kanslers
tjugufemåriga tjenstejubileum den 11 Januari 1851.
Kejsar Nikolai såg däri en rebellisk demonstration och
hotade, i sin första vrede, att stänga universitetet. Lugnad
af Armfelt, sände kejsaren senare cesarevitsch,
universitetets kansler, att medla. Kansler sammankallade
studenterne, klandrade skarpt demonstrationen, men slöt
med att förlåta de felande. Och denna förlåtelse blef
så mycket värdefullare, emedan den åtföljdes af en dyrbar
fosterländsk gåfva, utnämnandet af Matthias Alexander
Castrén till förste ordinarie professor i finska språket
och litteraturen. Oron i vida kretsar af landet förvandlades
till jubel. Mellan universitetet och dess kansler uppstod
ett förtroende, som i månget ynglingahjärta antog färg
af personlig tillgifvenbet.
Desse studenter, söner af ett lugnt och laglydigt
folk, kunde uppflamma i ungdomens känslor, öfverila
sig, fela, öfverskatta sin betydelse och hysa en blind
24. — Topelius, Smärre skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
