- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
13

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13
fick man genast — på en ort, där en högre civilisation
finnes rådande än den, som vi under de gångna måna-
derna kommit i beröring med. Städse, när jag efter
ströftåg i ensliga, tysta obygder kommit till rikt be-
folkade trakter, där intressena bytas och lifvet med ens
blir det gamla jäktande, har jag erfarit en känsla af leda
och dof beklämning: man har lyckats komma ifrån allt
kasernlif och alla komplicerade kultursensationer, men
nu måste man söka att anpassa sig i åtskilliga mindre till-
talande förhållanden och skapligt rätta sig efter det hög-
vederbörligen fastslagna allmänna omdömets kraf, därest
man ej vill riskera att blifva hållen för en galning, hvilket
i och för sig torde vara lika lockande som betänkligt.
I Toppilasundet, stadens hamn, långs hvars stränder
trefliga sommarvillor varsnades inne i björkdungarne,
rådde ett brokigt lif. Där gledo ångare, slupar och
roddbåtar fram på det sakta strömmande vattnet, där
ljödo kommandoord, skratt och visor, där lossades och
lastades, arbetades och skämtades. Om ortens mest
betydande-
exportvaror talade det väldiga tjärhofvet och
de stora brädstaplarna ett otvetydigt språk.
Rätt som vi färdades, tyckte jag mig skåda en
gammal bekant från Lappland — ja, visst var det så,
en forsbåt kom ju rännande utför den skummande, granna
Merikoski! Och sedan kommo flere båtar, som tydligen
varit i följe under den långa färden från vildmarken ner
till kusten. Emellertid voro dessa båtar ej lika dem,
som finnas i Norrbotten samt där liksom här utgöra det
nödtvungna, besvärliga färdesättet, då landsvägar saknas.
Deras längd var betydligt större, hela typen och årornas
form en annan, stänkbord voro fastvidjade för att skydda
mot vågsvallet i Uleälfvens vildaste forsar: Niskakoski,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tornestpet/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free