- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
70

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70
att hon var led på allt och ingenstädes såg sol öfver
framtiden.
* *

*


Nu är det vinter i Petersburg. Newans breda flöde
ligger fjättradt af is, frosten glimmar från kejsarstadens
alla förgyllda kupoler och korsspiror.
Framför paradtrappan till ett hus vid engelska kajen
håller Jadwigas svarta trespann, så kommer hon ut,
insvept i sobelns lena skinn. Schweizaren, portvakten,
lyfter sin pälsmössa och bockar ödmjukt, hjälper till att
bona om den vackra hyresgästen, troikan stormar i väg
med ringande bjällerkransar. Hon känner sig som en
ung enka, hvilken är ute för att söka tröst af nordan-
vinden och hämta ny spänstighet af hästarnes vilda ga-
lopp. Långs Newski prospekt, hvars elektriska ljusrader
stråla öfver basarernas och magasinens dyrbarheter, bär
kosan i ilande fart under kuskens rop och konstfärdiga
pisksmällar. Snart glöda rosor under snön på Jadwigas
bleka kind, och hon minnes sig själf från förr, då hon
i Falkenheims skogar jagade räf och vildsvin.
Det är nu endast fjorton dagar, sedan furst Dmitrij
öfvergaf Jadwiga. Ännu är hon rik, har kapital, dia-
manter, hästar, våning, ännu bockar schweizaren öd-
mjukt, då hon stiger ned för trappan. Men det kommer
en tid, då rublerna runnit ut mellan hennes föga håll-
fasta fingrar, då diamanterna och hästarna gått samma
väg, då schweizaren ej bockar längre. Hvad skall hon
då taga sig till? Finna en annan älskare, som öser ett
brokigt rubelregn öfver henne? Ja, om hon har tur —
eller otur, ty hon vill ej lefva lastbart och längtar till
scenen igen. Så säger hon själf åtminstone.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tornestpet/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free